Besviken....


En man sa till mig: Anniz, män kan vara som hundar.... om dom inte får sig något, så springer dom iväg..
Jag skrattade åt hans kommentar & menade på att mannen i fråga, absolut inte var sån!

Varje dag lyste han upp som en sol när man kom, han ropade ut mitt namn, kramade om mig & lät mig aldrig passera utan att stanna till på en pratstund...så himla underbar & trevlig.... han översköljde mig med komplimanger, men jag kände aldrig att det var oklart vart vi stod!

Vi båda är gifta & har barn.... jag pratar ofta om min man & mina barn... min älskade familj.

Han ville gärna ta en fika nån dag & jag tyckte d lät gôr trevligt, så efter ett tag, kom han till mig & frågade om vi inte skulle ta den där fikan & jag svarade kort & gott att d gick bra närsom, bara jag hade nån dags framförhållning, så d skulle funka med min man & barnen...

Men med uttalandet om hur män kan vara, sa jag väldigt klart till honom, så att d inte skulle finnas utrymme för missförstånd, att vi kunde gå ut med vararnde, så länge d bara var som arbetskollegor & vänner, ingenting annat.

Ok, sa han & vi skildes åt, för att fortsätta arbetsdagen....

Efter d förändrades allt!!!

Nu hälsar han knappt på mig längre, när jag kommer kan han vinka tillbaka en hälsning & sen vänder han ryggen till....
Plötsligt är han kall, inget mer strålande leende..... som totalt förbytt!!

Jag har aldrig känt att min roll som kvinna, styrt in på min arbetsplats.....jag har från första dagen, känt mig som en av gubbarna & d har känts så skönt!
Jag har kunnat vara mig själv & aldrig tänkt på att jag skulle missuppfattas på d sättet!!
Känner mig jävligt besviken!!

Förutom d, var arbetsdagen kanon...på eftermiddagen kom en man på sin gula springare & rövade bort mig för en liten stunds njutning i solen, med en liten bytta glass & varsin sked i näven....Mmmm


Ingen otrevlig bitch....


Jag försöker verkligen att inte att dömma människor på förhand, men inte heller på den här fronten är jag i närheten av att vara perfekt!!
Men jag försöker iallafall alltid ge folk chansen att visa sitt rätta jag...

Detta handlar om en man på mitt jobb!
Jag har aldrig pratat med honom tidigare, förrens nu när har han börjat på svetsen.
Var helt inställd på att han var riktigt bitchig... typ stroppig, men som tur va hade jag fel, Oo så fel...

När han arbetade på en annan avd., stötte man ändå på honom rätt ofta, men han hälsade aldrig!
Jag hälsar alltid på folk!
Men han hälsade fan inte tillbaka, efter ett tag slutade jag att hälsa & log istället mot honom när vi möttes, men han log aldrig tillbaka!

D var väl nångång då, jag slog fast vid att han måste ju vara en bitchig jävel, som inte ens kan hälsa el ge mig ett litet leende tillbaka....

Men för ett tag sedan, började denne man hos oss på svetsen & sakta började man upptäcka hur otroligt fel man hade!

Vi har suttit en del & pratat & jag är så otroligt glad över att jag hade fel!
& detta är något, som jag jag tagit upp med honom!
Sa precis vad jag hade tänkt om honom & berättade hur glad jag var att han faktiskt var en sån trevlig jävel!
Han blev förvånad, sa att han tyckte att jag alltid vände blicken ner & såg så blyg ut, när vi möttes.
Han sa att han inte alls tog illa upp, utan uppskattar när människor är raka & ärliga!
Känns bra!!

Han visar sig vara väldigt öppen & varm, lätt att prata med, vilket jag verkligen uppskattar, eftersom min blyghet ofta tar över...

Han har även gett mig en möjlighet att förstå hur han tänker, vilket även d uppskattas högt, speciellt efter en insident, (mot en annan arbetskollega) då jag ansåg att han & en annan gick för långt.... så där så jag var tvungen att säga ifrån, så där så d kändes jobbigt att vara där & bevittna d hela. ( tänker inte gå in på d mer )

Många har åsikter om denne man, alla är inte lagda åt d positiva....
Men jag tycker om han, ett charmigt as helt enkelt!
Med ett otroligt vackert leende skall tilläggas, synd att man inte fick se d förrens nu.....

Skulle du skita i att le tillbaka mot detta charmiga face?? ;)

Jag iförd svetsskjorta & min gamla svetsskärm från studietiden...

(En mycket pinsam bild på mig, iförd min svetsskjorta & gamla svetsskärm från studietiden!)




Bye bye crappy monday!!

Ja d här va ju en alldeles utomordentligt crappy måndag!!

Lämnade Casper på skolan idag, likt, varje mån & ons-morgon, vilket innebär att jag börjar lite senare än vanligt.
Ja d e ju gôtt, om nu detta skulle vara en måndag, som alla andra!!
Men icke!!
När jag kommer till mitt kära arbete, har jag glömt nycklarna, så jag kommer inte in!!
Vi har låsbricka till alla dörrarna!
Ja men va trevligt tänker jag & står där & väntar på att nån underbar jävel ska komma, lite sent, så där, som jag.....

Så småningom kom en viss någon & jag kom in!, men jag kom inte in i omklädningsrummet, för tjejernas har speciellt lås, för att ett visst pervo smygit in & gömt sig i omklädningsrummet, för att se på, när d skulle bytas om & duschas!!

Kan tillägga att detta as, senare antastade en kvinna på monteringen & gick så jävla långt, han vägrade sluta trotts att hon upprepade gånger sa åt honom, så tillslut högg hon honom med en kniv i handen!!
Några biffar kom & slängde ut honom, utan att han fick chans att tömma skåp eller hämta sina grejer!
Han är nu portad för gott!!

Ja men hur som helst, tillslut kom jag in, lyckades få tag i mina kläder, stressad, svettig & totalt ur balans....

Men jag hade en jävligt bra hårdag!!!!  =)

Kort & gott tisdag

Har haft en riktigt körig dag på jobbet idag!
Fått programera om axeltappar & slitit mitt hår, för att komma underfund med varför min robot, plötsligt flippade ur!!
Kapa & ta emot klagomål är ju oxå jävligt nice!!
Men d känns rätt underbar att vara behövd! Den andre som sköter roboten är sjuk, så It´s all on me!!
Kände mig mäkta stolt, när svetsresultatet blev så bra!
Måste erkänna att jag saknar mina tidigare arbetsuppgifter på manuella svetsen, men nu har jag mer variation....typ.
bara att blicka frammåt.... jag har ju en utbildning i plåt & svetsteknik & nu även grundutbildning i roboteknik & programering.. ... ju mer kunskaper, desto bättre ey!!?

Saknar mitt älskade gym!! Känner fortfarande av förkylningen i kroppen, så, träningen får vänta ett tag till =(
Abstinens!!

Rastlös!!

Bloggar

Me blogging....

RSS 2.0