hotchanokko

Vissa saker som sker, lämnar spår av tankar & tvivlan, över vad som tidigare tyckte vara så klart...

Ibland flyter tiden på i en existens, man inte riktigt ifrågasätter.

Har trott mig själv vara ganska självmedveten, men när man ställs inför hård kritik, oavsätt om d är befogat eller ej, börjar man osäkert granska sig själv & d som kanske först sågs som ett obefogat påhopp, övergår till en osäkerhet el rädsla för att d man just hört kanske till viss del stämmer!??

Har vandrat runt men mina tankar & tvivlan på mig själv hela dagen!

Trotts d att saker som sagts togs upp under dagen & kramar utbyttes, lyckades vissa tankar inte riktigt lämna mig!

Tänk om d är så att man blivit mottagen & "accepterad" av helt andra anledningar än man alltid trott.

Tänk om d är så att vi granskas & döms utifrån vårat kön & all annan föreställning om verkligheten igentligen bara varit ett önsketänkande!?

Vill inte tro att jag döms som kvinna utan som vän, kollega & medmänniska.

Tänk om man vandrar runt i en bubbla som inte existerar!??

Vilket fall som helst så finner förtryckta känslor & frustration, alltid en väg ut, frågan är bara på vilket sett!!

Tror inte på att hålla inne känslor, att låta dom växa tills man inte längre kan hantera dom.