hotchanokko

Känner mig redo för att kliva ur mitt ide.
Värmen & solen, väcker mig ur min dvala & får hjärtat att börja slå på nytt......

Varje år är det andra likt, d slår aldrig fel.... trotts att jag älskar vintern.... snön som lyser upp, knarret under mina kängor, kylan & lugnet, som infinner sig vintertid, så blir jag alltid nedstämd...segar ner..

Jag skulle inte gå så lång, som att säga att jag blir deprimerad, men nedstämd, seg & tillbakadragen.

Många gånger känner jag mig oförmögen till att vara speciellt social & spenderar hellre tid för mig själv, sluten eller i värmen av min älskade familj.

Så nu med vårsolen & vårvärmen, vaknar jag upp & känner hjärtat klappa, vårkänslor svallar över mig....D är väl dock inte alla, som förstår sig på mig & mitt märkliga årstids-beteenden....
(kan väl inte påstå att jag förstår mig på mig själv heller!!)

Jag kan tänka mig att d finns en del, som finner d märkligt, när jag plötsligt skall komma tillbaka till d sociala livet & tro att jag kan äga samma plats i deras liv som tidigare.

Jag har inte så många vänner, många bekanta, men bara få väldigt nära, som förhoppningsvis har accepterat mig för den jag är......

Så varför tar jag då upp detta??
Jo, för samma osäkerhet, som jag känner inför varje år, känner jag även nu.....
Finns ni kvar, nu när jag vaknat??
Är jag värd att vänta på??

LOVE U ALL