My cat, is a god damn pitbull.
Sov så sött, i en djup djup sömn, långt borta från något som kan förknippas med verkligheten, djupt inbäddad i en helt underbar dröm..när vi blev så brutalt väckta av att vår pojk, Casper skriker... skriker av ren skräck, helt hysteriskt!!
Totalt panikslagen springer han fram & tillbaka i vårt sovrum, skriker av hela hans lungors kraft & ena katten hörs fräsa & skrika som om d handlade om liv & död!!
Ett fruktansvärt tumult.. vi panikslagna, totalt oförmögna att kunna fatta, va fan som hände, flyger gubben upp ur sängen, jag lyckas äntligen få tag på Casper & håller honom inbäddad i min famn.
D tog ett tag innan han slutade skrika, han skakade som ett asplöv.
Kalle, min man, hade lyckats ta sig upp & tänt en lampa..
Casper hade vaknat mitt i natten (02.20 kan jag ju nämna) gått ner till oss, en trappa ner för att krypa ner i våran säng, när han råkade sätta hans hand på Ronja, en av katterna, hon hade då gett ifrån sig ett pip & den andra katten, Simone, hade med livet som insats, gett sitt allt för att försvara sin älskade Ronja...
Likt en pitbull hade hon gått till attack, mot Casper & inget kunde stoppa henne, precis som en vildkatt, med bara en sak i sikte, helt svart i ögonen....
Kalle, hade i sitt försök att fånga in henne blivit rejält uppriven & fick tillslut bära upp henne i nackskinnet på armslängds avstånd, & stänga in henne på toaletten.... där fortsatte hon fräsa..
Casper blev ordentligt söderriven, på ben, armar, i ansiktet.... blödde rätt ordentligt.
När vi tvättat hans sår & tagit med honom ner till vår säng, skakade han... länge, länge.. ända tills han somnade i min famn.
Simones "mamma", har en teori om att Simone försvarar Ronja som sin kattunge.
D är inte första gången, sist blev vår dotter rejält attackerad.... men inte heller då oprovocerat, så klart...
D brukar alltid finnas en förklaring bakom dom händelser som sker..... d gäller bara att lyckas lista ut hela storyn.
Ikväll åker Katterna till sin mamma Madde.
( min man & madde har delad vårdnad om katterna)
Där kan dom få lite lugn & ro.... nåt som tyvärr inte riktigt går att erbjuda här, med två busiga ungar!
Av någon andledning kan jag inte hitta nåt kort på katterna tillsammans just nu, men här är dom:
Simone myser på sängen.
Ronja nersjunkt i Emblas gamla barnvagn.
Totalt panikslagen springer han fram & tillbaka i vårt sovrum, skriker av hela hans lungors kraft & ena katten hörs fräsa & skrika som om d handlade om liv & död!!
Ett fruktansvärt tumult.. vi panikslagna, totalt oförmögna att kunna fatta, va fan som hände, flyger gubben upp ur sängen, jag lyckas äntligen få tag på Casper & håller honom inbäddad i min famn.
D tog ett tag innan han slutade skrika, han skakade som ett asplöv.
Kalle, min man, hade lyckats ta sig upp & tänt en lampa..
Casper hade vaknat mitt i natten (02.20 kan jag ju nämna) gått ner till oss, en trappa ner för att krypa ner i våran säng, när han råkade sätta hans hand på Ronja, en av katterna, hon hade då gett ifrån sig ett pip & den andra katten, Simone, hade med livet som insats, gett sitt allt för att försvara sin älskade Ronja...
Likt en pitbull hade hon gått till attack, mot Casper & inget kunde stoppa henne, precis som en vildkatt, med bara en sak i sikte, helt svart i ögonen....
Kalle, hade i sitt försök att fånga in henne blivit rejält uppriven & fick tillslut bära upp henne i nackskinnet på armslängds avstånd, & stänga in henne på toaletten.... där fortsatte hon fräsa..
Casper blev ordentligt söderriven, på ben, armar, i ansiktet.... blödde rätt ordentligt.
När vi tvättat hans sår & tagit med honom ner till vår säng, skakade han... länge, länge.. ända tills han somnade i min famn.
Simones "mamma", har en teori om att Simone försvarar Ronja som sin kattunge.
D är inte första gången, sist blev vår dotter rejält attackerad.... men inte heller då oprovocerat, så klart...
D brukar alltid finnas en förklaring bakom dom händelser som sker..... d gäller bara att lyckas lista ut hela storyn.
Ikväll åker Katterna till sin mamma Madde.
( min man & madde har delad vårdnad om katterna)
Där kan dom få lite lugn & ro.... nåt som tyvärr inte riktigt går att erbjuda här, med två busiga ungar!
Av någon andledning kan jag inte hitta nåt kort på katterna tillsammans just nu, men här är dom:
Simone myser på sängen.
Ronja nersjunkt i Emblas gamla barnvagn.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Usch va hemskt! Jag har fortfarande starka minnen av när en katt hoppade på min rygg när jag var i Caspers ålder. Jag satt och klappade katten och bara så där så hoppade den på mig. Jag vart livrädd! Så för ett år sedan eller nått så går våran förra katt på ryggstödet bakom oss i soffan, kudden tiltar till och hon tar ett skutt via min rygg! Utan att jag hann tänka på det så spelades hela scenen från barndomen upp i huvudet och det rinner tårar på kinderna och sabbe undrar vad det är med mig?? Jag märkte inte ens att jag grät.. mycket märkligt vad minnen kan bli verkliga...
Trackback
